Hemma
Vi har spenderat hösten i Finland. Vi hade lite svårt att acklimatisera oss i september. Det tar alltid en tid att anpassa sej till nya länder och det tycks som om det tar längre ju äldre man blir. När vi väl kom igång med besöken i olika församlingar gick det som en dans. Det var så roligt att träffa dem som arbetar för missionen härifrån. Att berätta om vårt arbete i Kenya och då speciellt Dunga har också hjälpt oss att bearbeta det vi lämnat bakom oss.
Hela december hade vi semester. Vi inledde semestern med en resa till Spanien. Vi behövde verkligen det avbrottet för att lugna ner takten igen. När vi kom hem var det dags att starta upp och njuta av all julbelysning, bakning, matlagning och all julmusik. Våra barn och barnbarn har kommit i olika repriser hit och vi har besökt dem.
Årsskiftet och nyåret inleddes med karantän efter exponering. Det var tydligen dags för oss att ta ner takten igen för att kunna samla oss inför uppbrottet. Vi börjar lyfta blicken framåt och mot Kenya. Datumet för återresan närmar sej. Ordet som får en del öron att vrida sej är när vi sagt - när vi kommer hem, - där hemma eller - vi åker hem, med syftet på vårt Kenya hem. Det har slunkit över vår läppar några gånger de senaste dagarna. Vi känner oss verkligen hemma i Kenya och vår vistelse här i Finland har mera känts som en vistelse på villan.
Vi är kluvna i vår syn på var hemma är. Nu njuter vi av att kunna skida och skotta snö, men samtidigt ser vi framemot att få gå i sommar kläder och skor igen. Ta en kaffe i trädgården. Hemma är nog där vi båda är, tillsammans ...
Chamilla
