Chamilla o Kristian i Kenya

Vi har återvänt för en hemmaperiod på fyra månader till Finland. Förväntningarna var höga, våra egna och våra barns. Det var länge sen vi kunnat träffas "face to face". Förra gången vi var hemma var det corona i alla hörn och begränsningar att följa. Eftersom vi har barn som arbetar inom sjukvården blev våra möten den gången alltför sporadiska.

 

Vi åkte ut till Kenya i november 2018 och har egentligen inte träffats ordentligt sedan dess. Det betyder nästan tre år av frånvaro och 2 nya barnbarn att stifta bekantskap med. 

 

Egentligen har de alltid funnits i våra tankar, barnen och barnbarnen, men att mötas "face to face" är något helt annat. Vi har en kille på 10 månader och en dam på 1 år och 8 månader vi behöver lära känna. Vi försöker...faktiskt så är vi helt nya för dem! Vem lider mest, den som tvångsträffar "främlingar" eller den som inser missionärskallets "baksida"?

 

Att landa med stora förväntningar kan också ta sig andra vändningar. Väl på tåget från Helsingfors den första dagen i Finland inser jag, "nämen bjuds det på gratis kaffe i våningen ovanför!" Visserligen stod det något om "extra" på vagnen vi steg in i, men i min blåögdhet och godhjärthet tänkte jag, "va fint att VR bjuder passagerarna på kaffe såhär i postcorona-tider!" Först efteråt inser jag, hmm, det var ju inte för mig!

 

När vi tar itu med uppgifter här hemma inser vi hur "invecklat" system vi har med allt. Köandet till olika "samhällstjänster" är dåligt utmärkta. Antar att man tror att alla vet hur man uppför sig i kö i Finland. I Kenya är platsen att stå på utmärkt med stora cirklar med uppmaning om avstånd ända ut på gatan. Var till hälsomottagningen i Vasa...hmm..nytt men o så råddigt! Hur är det då med andra "utomlands-vana"? I Kenya är allt så focuserat på telefonen och användarvänlighet. Med några knapptryck och en internetförbindelse får du dina ärenden uträttade. Men förstås här är säkerhet nummer 1, inte att undra på att allt blir så dyrt! Vi tänker att det sätt vi gör saker på är det enda rätta, men när det gäller "kund-tillvändhet" är vi långt ifrån. Var till en stor tele-firma och skulle köpa en "e-book-platta". I affären fanns ett gammalt exemplar från ifjol, och detta var Vasa...blev hänvisad till nätet...varför har vi butiker?..om vi ändå hänvisas till nätet... 

 

Vi landar, men inte visste jag att hösten var så ruskig, att vårt val av tidpunkt för att komme hem för vila var ett sådant val. Egentligen tänkte jag då inte på mig själv utan på dem vi skulle möta! Vi fortsätter att landa..

 

Kristian Sjöbacka, missionär SLEF, två hem, Övermark och Kisumu.