När det inte blir...som man tänker..
Kära vänner! Vi lever i ett kontrastrikt land, Kenya. Skillnaden mellan Kisumu där vi bor och Kisii vi besökte idag är milsvid. Vårt mål idag var att besöka det tidigare kyrkans huvudkontor, som numera är huvudkontor i ett eget stift, South West, närmare bestämt Itierio. Där ville vi bl.a. göra uppköp av söndasskolmaterial på swahili. Vi åkte till något som vi tänkte att "vi nog känner igen"!
Här föddes vår kyrka, ELCK, den 25 juli 1948! Missionär Lundström från Swedish Lutheran Mission predikade på "Suneka marknad" och sjöng bl.a. "Jesus för världen, givit sitt liv." Tänk vad allt har utvecklats. Här finns nu ett "översjudande" av människomassor. Vi som bor i Kisumu tycker ibland att det är trångt, men det går inte att jämföra med Kisii. Hus på hus, bil på bil, människor i otrolig mängd! Härifrån har kyrkan utvecklats via Luoland ut i speciellt västra Kenya, men också till centrala Kenya och kustområdena. Det var svårt att hitta fram, inget var sig likt.
När vi idag besöker detta begynnelseställe ser vi Anna-Brita Albertssons grav, hennes kontor där hon varit med och översatt bibeln till egusii, de bostäder där Gunnel bott, Solveig bott, Toikkas bott, Tiina och Olli bott, trädet där jag mötte en vision i ett svårt kyrkopolitiskt läge, radiostudion, kyrkans kontor och framför allt, "bookshoppen", där vi inhandlat så mycket välbehövd litteratur tidigare. Idag är detta "inte som förr".
Bokhandeln sköts av en frivillig person, husen ser välanvända o lite förfallna ut, men människorna är glad, glada över att finnas till just här. Sen ser vi "katedralbygget". Det ligger nedanom A-B´s grav, en otroligt stor byggnad, för 3500 personer! Framtidstro, eller storhetstanke? Nja, när jag ser mängden av människor, nej, den kommer att behövas, den kommer att fyllas, framtidstro, JA!
Dagen hade "nästan ett stopp". Vi blev inte "insläppta"! Orsaken var en jättebegravning med "stora gäster". Utan vår "lärare i bookshopen" hade vi vänt om. Nu fick vi passera rakt genom folkhopar, en annan väg, och nådde fram till kontoret. Vi träffade biskopar, gjorde affärer, och såg oss omkring. Det är "på ngt sätt anorlunda", men inte dåligt! Missionen skall överlåtas i "lokala händer" och då kan vi inte stå och dirigera hur. Herren välsigne Itierio.
När kommer du nästa gång? Vi behöver arbetare för ungdomar! är frågan jag får till sist av biskopen, ja, vad skall jag säga, arbetet är stort, behoven många! Herre visa oss din väg, och gör oss villiga att vandra den! Arbetet tar inte slut!
Kristian och Chamilla.
