Chamilla o Kristian i Kenya

Att komma hem till höstrusk!

 

Vem av oss kom på ide´n att åka hem till Finland under hösten? frågade jag min fru en dag. Orsaken var att jag nog hade glömt bort hur höstrusk beter sig. Vi har inte upplevt Finland under tre vintrar, det betyder att det är nästan fyra år sen vi upplevde vintern senast, det var vintern/våren 2017/18. Att det finns "köld i märgen" inomhus var nog förträngt.

 

Skall erkännas att jag älskar att åka skidor, jag njuter av gnistrande snö och en riktig vintersoldag. Men nu har vi bott nästan tre år i en av Kenyas varma städer. Den stad som jag avskydde på 90 talet för att den var så mycket varmare än platser som Atemo och Rukongo. Men en "talang" har jag som jag har stor nytta av, jag anpassar mig till situationen ganska lätt, det har även gällt Kisumu-värmen. Här trivs jag i temperaturer på 30C och natt-termperaturer i sovrummet på 24-25C. Men faktum är att "min termostat" blir inte "vidare" så att jag trivs i alla temperaturer, utan när vi bor i Kisumu så fryser jag när jag anländer på morgonen till Matongo som har några grader kallare temperatur.

 

Nu sitter vi hemma och eldar i vår spis dagligen. Temperaturen är ca 22C i huset och jag har "långkalsonger" på. Så kan det vara. Så nu anpassar vi "termostaten" genom att dagligen vara utomhus, när det går och inte regnar så mycket. Vi motionerar och vi bastar. Bastun och spisen är ett kärt nöje under denna "anpassningsperiod".

 

Men lägg märke till, vi skulle inte komma hem och njuta av vädret! Nej, vi skulle komma hem och träffa alla dem som vi inte kunde träffa tillräckligt senaste corona-året. Så nu är vi här. Vi lär känna barnbarnen igen och upplever hur tiden rinner iväg. Snart är allas vår tid till ända, men idag är ännu en dag vi får leva och uppleva Herrens godhet. Herren med dig käre vän!

 

Kristian och Chamilla Sjöbacka.